French Baroque Era Painter, 1594-1665 French painter and draughtsman, active in Italy. His supreme achievement as a painter lies in his unrivalled but hard-won capacity to subordinate dramatic narrative and the expression of extreme states of human passions to the formal harmony of designs based on the beauty and precision of abstract forms. The development of his art towards this end was focused on the search for a point of equilibrium and synthesis between the forces of the Classical and the Baroque around which most critical debate in Rome was concentrated during the 1630s. Poussin did not aspire to the classicism of Raphael's idealized human forms or Michelangelo's re-embodiment of the physical splendours of the antique world, nor did he attempt to vie with the bravura and energy of Annibale Carracci's treatment of Classical mythology in the Galleria of the Palazzo Farnese in Rome. Equally he was not concerned with the illusionistic effects and heightened emotionalism of Baroque artists such as Pietro da Cortona and Lanfranco. He was concerned above all with interpreting his subject-matter, whether Classical or religious, and telling a story with the greatest possible concentration of emotional response,  Related Paintings of POUSSIN, Nicolas :. | Et in Arcadia Ego af | Theseus Finding His Father's Arms | Helios and Phaeton with Saturn and the Four Seasons sf | Landscape with St Matthew and the Angel sg | The Martyrdom of St Erasmus sg |
Related Artists:
Frederic Dorr Steele
American Illustrator, 1874-1944
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Franz Anton Maulbertsch
(June 7, 1724 -- August 8, 1796) was an Austrian painter and engraver, one of the most renowned exponents of roccoco painting in the German region. Maulbertsch was born in Langenargen and studied in the Academy of Vienna. Through the knowledge of Paul Troger, he was influenced by the Venetian painters Piazzetta and Giovanni Battista Pittoni. He also studied the frescoes by Sebastiano Ricci in the Schönbrunn Palace in Vienna, and frequented Giambattista Tiepolo, who was active in Werzburg starting from 1750. An appreciated frescoer, he received numerous commissions, mostly of ecclesiastical theme. He produced art for churches in Bicske, Kalocsa, Vienna's Michaelerkirche and Piaristenkirche Maria Treu. He also decorated the Porta Coeli in Moravia, the Kromeř Archbishop's Palace and the villa of Halbturn. He also painted a portrait of Narcissus of Jerusalem